FINNKAMP FÖR FINNKAMP

Finnkampens historia är lång och brokig och innehåller många klassiska idrottsögonblick. Här har vi samlat något av det bästa ur Finnkampens historia.

2024 – Helsingfors

Efter att ha varit på gång i flera år och efter att ha blivit slagna på mållinjen 2023 fick finländarna till slut jubla igen. Återigen blev det dramatisk in i det sista, inte minst i herrkampen som inte var avgjord förrän efter den allra sista grenen. Det slutade dock med en finsk dubbel på Olympiastadion i Helsingfors.

De finländska männen vann för första gången sedan 2018 och siffrorna skrevs till 228-225. De finländska kvinnorna segrade med 229,5-224,5 och det var den första damsegern sedan 2015. Och en finsk dubbel hade vi inte sett sedan 1998. Så snacka om en historisk triumf för våra grannar i öst.

Inför männens avslutande 1500 meter stod det 217–214 till Finlands fördel och hoppet levde fortsatt om en svensk seger. För att svenskarna skulle kunna ta hem kampen krävdes det att de skulle komma etta, trea och femma.

Samuel Pihlström gick upp i täten direkt och anförde loppet även efter två sprungna varv, men fältet var samlat bakom honom. In på sista varvet var det alltjämt Samuel i ledningen och tempot drogs upp ordentligt. Samuel och Joonas Rinne gick ifrån de övriga och det blev en riktig krigarspurt där först Rinne och sedan Pihlström hade greppet. Till slut lyckades Samuel hålla Joonas bakom sig och gå segrande i mål på 3:41.03. Jonatan Gustafsson kom in som fyra och Arvid Öhrn som sexa, vilket innebar delad poäng i grenen och blåvit Finnkampsseger.

Desto roligare blev det i Ungdomsfinnkampen där det blev blågul dubbelseger. De svenska killarna vann med 118-102 och tjejerna med 114-108. En härlig revansch efter en motsvarande finsk dubbel i Stockholm året dessförinnan.

2023 – Stockholm

M Sverige – Finland 227–227
K Sverige – Finland 228,5–225,5

Sverige vann ännu en dubbelseger inför välfyllda läktare på Stockholms Stadion och upplösningen i seniorkamperna blev oerhört dramatisk.

Sveriges seger i damkampen säkrades på avslutande 800 m där en finsk trippel hade inneburit att segern gick till Finland. Hanna Hermansson lyckades dock komma tvåa och besegra två finskor med bättre årsbästan.

På herrsidan klev två svenska hjältar fram i allra sista stund och såg till så att Finlands poängövertag eliminerades. I längdtävlingen klättrade Niklas Wall förbi Kalle Salminen i sista omgången och i spjut tog sig Jakob Samuelsson (bilden ovan) förbi Taneli Juutinen tack vare sitt sista kast. Två finska trippelsegrar gick om intet och när alla grenar hade avverkats var poängen exakt lika, 227–227. Stort jubel när det förkunnades att de svenska herrarna vann tack vare flest grensegrare.

Finland vann de båda ungdomskamperna. Det blev blåvit seger med 126–96 på pojksidan och 118–105 på flicksidan.           

2022 – Helsingfors

Kajsa Wennberg, Grete Ahlberg och Sara Forssell, slägga.

M Finland – Sverige 204,5–227,5
K Finland – Sverige 205,5–225,5

Finnkampen var tillbaka på den nyrenoverade Olympiastadion i Helsingfors och Sverige firade med en kvadruppel seger – vinst för både pojkar och flickor i Ungdomsfinnkampen och för herrarna och damerna i seniorkampen. 

2021 – Stockholm

Maja Åskag, längdhopp

M Finland – Sverige 230 – 201
K Finland – Sverige 223,5–207,5

2020 – Tammerfors

M Finland – Sverige 201 – 206
K Finland – Sverige 186 – 221

2019 – Stockholm

Andreas Almgren

M Finland – Sverige 228 – 181
K Finland – Sverige 192,5 – 217,5

2018 – Tammerfors

Simon Pettersson, diskus.

M Finland – Sverige 206 – 202
K Finland – Sverige 194 – 216

2017 – Stockholm

Ragnar Carlsson, slägga

M Finland – Sverige 188 – 216
K Finland – Sverige 177,5 – 232,5

Finnkampen 2107 innebar dubbelseger för Sverige på Stockholm Stadion, vilket också innebar att den totala segerstatistiken utjämnades till 67-67. De svenska kvinnorna uppnådde också poängrekord – aldrig tidigare hade de svenska kvinnorna samla ihop så många poäng i landskampen. Poängskörden kom från att kvinnorna vunnit 10 av 11 grenar, och därtill tagit många viktiga placeringar. En av tripplarna stod Sofie Skoog, Erika Kinsey och Maja Nilsson för, i höjdhoppet.

Tävlingarna gav också fina individuella resultat, med sex nya personliga rekord och två landskampsrekord, där landskampsrekorden gjordes av Daniel Ståhl i diskus och Ida Storm i slägga.

2016 – Tammerfors

Michaela Meijer, stavhopp

M Finland – Sverige 200 – 210
K Finland – Sverige 197 – 213

Finnkampen var i år flyttad från Helsingfors till Tammerfors. Det visade sig vara ett genidrag av arrangörerna då det blev ett riktigt lyft med en härlig stämning både på läktarna och banan. De blev svensk dubbelseger med många individuella höjdpunkter. Spjutkastarna Kim Amb, Jannis Smalios och Anna Wessman satte svensk färg på tävlingen inför förvånade finländare. Johan Rogestedt som takthållare i klassiska 800- och 1500-lopp och Sanna Kallurs och Khaddi Sagnias höga kvalitet på avslutningen av säsongen är också något av det vi kommer att minnas.

Grengrupperna medel-lång och kast var båda stora poängplockare som låg bakom dubbelsegern. Resultaten skrevs till: Män 200-210 och kvinnor 197-213. I Ungdomsfinnkampen vann Sveriges pojkar och Finlands flickor.

2015 – Stockholm

Khaddi Sagnia, längdhopp

M Sverige – Finland 231 – 179
K Sverige – Finland 193,5 – 213,5

Den 90-årsjubilerande Finnkampen blev en friidrottsfest på Stockholms Stadion. Männen vann en storseger med 231-179 medan damerna förlorade med 193,5-213,5.

Starka prestationer gjordes bland andra av flera av de svenska kvinnliga löparna där Klara Bodinson vann 3000 m hinder, Charlotta Fougberg segrade på 5000 m med personligt rekord och Lovisa Lindh visade upp en blixtrande snabb avslutning på 800 m som gav henne segern med 1.5 sekunder.

Bland herrarna stack Andreas Otterlings seger ut i längdhopp med 7.90 och dubbelvinnaren Joel Groth på 400 m och 400 m häck. Tom Kling-Baptiste gjorde tre starter – 100 m, 200 m och 4×100 m – alltid med allt blåvitt motstånd bakom sig i mål.

2014 – Helsingfors

Daniel Ståhl i förgrunden under avslutningen av Finnkampen 2014.

M Finland – Sverige 193 -2016
K Finland – Sverige 2004 – 2006

Sällan eller aldrig har det varit så mycket blågult på Helsingfors Olympiastadions läktare. De svenska supportrarna både hördes och syntes vilket också inspirerade den svenska truppen till första dubbelsegern på finsk mark sedan mitten av 80-talet.

Männen vann planenligt medan kvinnorna mot de flesta prognoser lyckades vinna efter hel del dramatik. Faktum var att det hela inte avgjordes förrän på upploppet i sista grenen, 1 500 meter, när Lovisa Lindh med uppbådande av sina sista krafter tog sig förbi en finländska. Därmed skrev Lovisa också in sig i historien under rubriken ”Finnkampshjältar” och den svenska segermarginalen blev ynka två poäng. Det var en avslutning på två dagars tävlande som verklige uppskattades av den svenska delen av publiken.

De svenska männen hade bra koll på landskampen under större delen av helgen och såg till att man i princip var i ledning hela vägen. Återigen var det löparna som stod i fokus med flera fina och i vissa fall överaskande grensegrar. Mest imponerade Johan Rogestedt med två eleganta grensegrar på 800 och 1 500 meter.

Finnkampen är en landskamp som verkligen lockar fram det bästa av god lagmoral och kämpaanda och där allas insatser är betydelsefulla. Den goda stämningen i laget manifesterades bland annat av att Michel Tornéus, som på grund av skadekänningar inte kunder vara med och tävla, själv ställde upp som lagkapten för männen under helgen.

2013 – Stockholm

M Sverige – Finland 235 – 173
K Sverige – Finland 215 – 195

Finnkampen var tillbaka på Stockholms Stadion för första gången sedan slutet av 90-talet. Och det blev en på många sätt lyckad comeback. Dubbelseger för Sverige inför en publik som trivdes på ett soldränkt och sommarvarm Stadion innebar en härlig friidrottsfest under två dagar.

I herrkampen var det ledning från start till mål och segermarginalen på 62 p var den största genom alla tider av ett svenskt lag. 235-173 skrevs slutsiffrorna till efter en stark. Trippelseger på 800 m där Johan Svensson, Robin Rohlén och debutanten Andreas Almgren höll samtliga finländare bakom sig. Trestegskillarna satte alla personliga rekord med Mathias Ström som segrare. Personligt rekord noterade också Mattias Jons som vann släggtävlingen. Johan Wissman på 200 m och 400 m samt Niklas Arrhenius i kula och diskus bidrog verksamt till poängöverviken med varsin dubbelseger. Spjut höll som vanligt hög internationell nivå, nästan av VM-finalkaraktär där Kim Amb blev trea på 82,82 och Gabriel Wallin fyra med 81,75!.

Damkampen blev mer spännande och levde långt in på andra tävlingsdagen innan det avgörandet poängrycket kom. Segersiffrorna skrevs till 215-195 och innebar tolfte segern av fjorton möjliga under 2000-talet. Irene Ekelund gjorde finnkampsdebut och imponerade genom att vinna både 100 m och 200 m. Segertiden på 200 m blev 22,95 vilket var nytt Finnkampsrekord. Nyblivna världsmästarinnan på 1500 m Abeba Aregawi gjorde även hon debut i de här sammanhangen. Tillsammans med Sofia Öberg och Linn Nilsson bjöd hon på taktisk uppvisning som slutade i trippelseger.

2012 – Göteborg

Carolina Klüfts avsked till landslaget.

M Sverige – Finland 220 – 187
K Sverige – Finland 187 – 223

Den rätta stämningen ville aldrig infinna sig. Därtill var de svenska männen och finländska kvinnorna allt för överlägsna. Längdoppet blev en högklassig tävling med fyra man över 7.89 och med Michel Torneus som segrare på 8.14. Jakob Thorvaldsson levererade en jätteskräll då han vann höjdhoppet genom att förbättra sitt pers från 2.13 till 2.19.

Bland damerna märktes ett generationsskifte då Anna Söderberg (född 1973) efter 17 finnkampssegrar fick nöja sig med en fjärdeplats i diskus. Hennes motpol utgjordes av Sofi Flink (född 1995) som slog alla finskor i spjut.

2011 – Helsingfors

Erik Annerfalk och Jonathan Wulff, 4x100 meter.

M Finland – Sverige 206 – 194
K Finland – Sverige 182 – 225

Den manliga matchen utvecklades sig planenligt till svensk vinst. Adil Bouafif ledde från start till mål på 10 000m och med tiden 29.02,11 kom han långt, långt före tvåan. Robert Kronberg gjorde sin sista Finnkamp och tog en andraplats på korta häcken. Bröderna Niklas och Leif Arrhenius bärgade dubbelsegrar i både kula och diskus.

Dammatchen skulle enligt tipsen bli jämn med den slutade med en överlägsen svensk viktoria tack vare att många svenskor överträffade sig själva medan alltför många finländskor underpresterade. Anna Wessman tog den första svenska segern i spjut på 32 år!

2010 – Helsingfors

M Finland – Sverige 214 – 195
K Finland – Sverige 182 226

Anna Söderberg kastade till sig sin sjuttonde Finnkampsseger i diskus och sprang för första gången i sin karriär ett ärevarv. Carolina Klüft bidrog med 14 pinnar tack vare förstaplatser i längd och 100m. Att Mustafa Mohamed var snabbast på 3000m hinder förvånade ingen men det var förvånande att det var hans första seger i grenen på fem år.

Nil de Oliveira knep sin första finnkampstriumf någonsin genom att slå Johan Wissman på 400m och Ebba Jungmark stod för samma prestation då hon vann damernas höjd.

2009 – Göteborg

Rafael Askros, 110 meter häck.

M Sverige-Finland 208 – 200
K Sverige-Finland 213 – 197

Det avslutande 800-metersloppet avgjorde en dramatisk herrmatch. Den finska taktiken med hög utgångsfart blev fall på eget grepp och den svenska trion Anton Asplund, Jooni Jaakko och Johan Walldén lade beslag på platserna två, tre och fyra vilket gav svensk seger. Michel Tornéus visade än en gång att han trivs på Ullevi och vann längd på 7.97.

Moa Hjelmer debuterade i seniorsammanhang med segrar på både på 200 och 400m. Malin Liljestedt (med rötterna i finska Österbotten) spurtade till svensk vinst på 10 000m.

2008 – Helsingfors

M Finland – Sverige 215 – 193
K Finland – Sverige 197,5 – 209,5

Thomas Engdahl fick avsluta sin andra period som förbundskapten med en klar damseger (för åttonde gången i rad) och en lika klar vinst på herrsidan. Männen ledde med tre pinnar efter första dagen men det räckte inte långt mot åtta finländska grensegrar den andra dagen. Stefan Holm klarade 2.26 i sin femtonde Finnkamp och det räckte till en andraplats.

Helene Nordquist och Frida Persson såg till att Sverige vann på 400m slätt (Helene) och 400m häck (Frida).

2007 – Göteborg

 

M Sverige-Finland 199 – 203
K  Sverige-Finland 219 – 189

Efter ett underläge med 21 poäng efter första dagen kämpade sig de svenska herrarna allt närmare så inför den sista grenen 800m, skilde bara sex pinnar. Åskådarna trodde nog att det låga utgångstempot skulle gynna Mattias Claesson men det blev i stället Tor Pöllänen som skrällspurtade till vinst. Sverige vann grenen men knappade bara in två av de sex poängen.

I dammatchen låg Sverige under med fyra poäng efter första dagen. Andra dagens nio (9!) grensegrar vände till klar svensk seger. Lilian Magnusson (10 000m) och Johanna Hallberg (800m) tog sina första finnkampssegrar. Carolina Klüft bevisade sin mångsidighet genom att hoppa 13,87 med höger som avstampsfot och 13,73 med vänster i tresteget.

2006 – Helsingfors

M Finland – Sverige 204 – 201
K Finland – Sverige 183 – 226

Den manliga matchen levde ända till den sista gren som den här gången var 3000 m hinder. Där avgjorde EM-guldmedaljören Jukka Keskisalo till finsk fördel

Bland damerna blev det ingen spänning alls. Trots frånvaron av poängplockare som Carolina Klüft och Sanna Kallur vann Sverige med hela 43 poäng, den tredje största segermarginalen någonsin. Helena Engman vann kulan på 17,51, bara en futtig centimeter från det svenska rekordet.

2005 – Göteborg

Louise Gundert, 400 meter häck.

M Sverige – Finland 197 – 212
K Sverige – Finland 230 – 179

Johan Wissman satte nytt landskampsrekord på 200 m med 20,66 och Oskar Käck spurtade hem 10 000m. Men det hjälpte tyvärr lite när finländarna var överlägsna i kast där de slog oss med 38 poäng.

Då gick det bättre för tjejerna, mycket bättre till och med. Segermarginalen skrevs till 51 poäng, den största någonsin. Sanna Kallur tog tre individuella segrar, 100m 200m och 100m häck. Cecilia Nilsson förbättrade landskampsrekordet i slägga till 67,29. För Carolina Klüft slutade det hela i moll då hon fick en bristning och kraschade in i en häck.

2004 – Göteborg

Thomas Nikitin, Andreas Mokdasi och Johan Wissman, 400 meter.

M Sverige – Finland 212 – 197
K Sverige – 230 – 179

I vågsvallet efter de tre OS-gulden bänkade sig över 51 000 personer på Ullevi, vilket var nytt rekord. Och de tre gjorde ingen besviken. Stefan Holm vann höjden på 2.35 och Christian Olsson tresteg på 17,89. Carolina Klüft nådde inte lika högt idrottsligt men hon kämpade hårdare än någon annan. Carro startade i sex individuella grenar, varav hon vann höjd och längd, och samlade totalt ihop 30 poäng.

Ulf Karlsson avslutade sin osannolikt framgångsrika tid som förbundskapten med två segrar.

2003 – Helsingfors

M Finland – Sverige 205-203
K Finland – Sverige 201,5 – 208,5

Inför de glest besatta läktarna utspelade sig en finnkamp som levde till sista grenen för både män och kvinnor. Camilla Johansson avgjorde genom att i sitt sista hopp passera ledande Heli Koivula med en centimeter. För männen var 1500m sista gren och den vann Finland med 15 –7 vilket räckte till en tvåpoängsseger.

Sanna Kallur, Jenny Kallur, Jenny Ljunggren och Carolina Klüft pressade det svenska rekordet på 4×100 till 43,75.

2002 – Helsingfors

Lena Aruhn, Nadja Petersen och Ellinor Stuhrmann, 400 meter.

M Finland – Sverige 223-187
K Finland – Sverige 192,5-215,5

De svenska höjdhoppsessen Stefan Holm, Staffan Strand och Kajsa Bergqvist presterade det som förväntades av dem, men det blev ändå lite stavhoppets landskamp.

Patrik Kristiansson rev inte en enda gång upp till 5.70 för att sedan klara 5.85 med luft. Han hade sedan två hyfsade försök på 6.01. Kirsten Belin hade det kämpigare och hon behövde tre försök på ingångshöjden 380 innan hon till slut hoppade 443 och satte nytt svenskt rekord.

Helena Engman vann sin första Finnkamp med 16,45 i kula.

2001 – Göteborg

Stefan Holm, höjdhopp. 

M Sverige – Finland 218 – 185
K Sverige – Finland 213 – 197

Det såg på förhand ut att kunna bli jämnt både bland män och kvinnor. Verkligheten visade sig bli annorlunda och hemmanationen kunde bärga två säkra segrar. Christian Olsson nådde för tionde tävlingen i rad över 17 meter. Det finländska långdistansankaret Annemarie Sandell hade ingen trevlig helg då hon först förlorade mot Malin Öhrn på 5000m och sedan mot Mia Larsson på den dubbla distansen.

2000 – Helsingfors

M Finland – Sverige 194 – 216
K Finland – Sverige 219 – 161

Den 60:e manliga kampen resulterade i en säker svensk seger. Till detta bidrog i hög grad två trippelsegrar på 400. Med häckar slog Magnus Norberg, Mikael Jacobsson och Peter Andersson alla sina finländare. På slätloppet gjorde Jimisola Laursen, Magnus Aare och Johan Wissman samma sak.

Erica Johansson hoppade hela 6.78 i längd medan Sanna Kallur noterade 13,07 på 100m häck.

1999 – Göteborg

M Sverige – Finland 210 – 198
K Sverige – Finland 175 – 212

Erica Johansson gjorde i sitt livs andra trestegshopp på tävling 13, 95, och nytt svensk rekord. Hon ökade sedan till 14,32 men då var medvinden tyvärr för stark. Svenska rekord noterade även Mari Rendin i stav, 3.86, och Cecilia Nilsson i slägga, 61,37.

Kent Claesson kämpade till sig segern på 5000m.

1998 – Helsingfors

M Finland- Sverige 206 – 200
K Finland – Sverige 210 – 178

En jämn manlig match slutade med hemmaseger trots bland annat en trippel på 110m häck av Robert Kronberg, Fredrik Lindberg och Henrik Värendh. Radarparet Stefan Holm och Staffan Strand tog en dubbel i höjd med Yannick Tregaro som sexa på 2.05.

Malin Ewerlöf bärgade sin fjärde raka dubbel på 800 och 1500m, Anna Söderberg kastade 61,47 i diskus och var fyra meter bättre än tvåan. Sanna och Jenny Kallur gjorde sin första Finnkamp.

1997 – Stockholm

M Sverige – Finland 198,5 – 207,5
K Sverige – Finland 165 – 233

Det var glest på läktarna på Stockholms Stadion men de som tagit sig dit fick i alla fall se en jämn herrkamp med ett stökigt 1500-meterlopp. Patrik Johansson var först över mållinjen men diskades liksom som finländaren Vasala. Bortalaget tjänade på det. I stället för svenskt 13 – 9 blev det 11-8 i finsk favör, ett beslut som kom att avgöra hela landskampen.

OS-guldmedaljören Ludmila Engquist vann förstås sin specialgren 100m häck och hon belade en andraplats i ett sällsynt gästspel på 200m. Kajsa Bergqvist vann höjdhoppet på 1.90.

1996 – Helsingfors

M Finland – Sverige 202,5 – 205,5
K Finland – Sverige 215 – 173

Den nya landslagsledningen med Kenth Olsson (män) och Leif Dahlberg (kvinnor) en blandad start. För Olssons del blev det segar tack vare att Claes Albihn besegrade Haapakoski på två hundradelar på 110m häck, som för första gång var avslutningsgren. Niklas Eriksson drog det tyngsta lasset med vinst på 200m och andraplatser på långa häcken och i längd.

För Dahlbergs vidkommande blev det den tionde raka förlusten på kvinnosidan. De nya grenarna stav och slägga gav kraftig finsk poängövervikt. Malin Ewerlöf tog hem 800m och 1500m.

1995 – Helsingfors

M Finland – Sverige 213 – 196
K Finland – Sverige 196 – 146

Storsatsning från det finländska förbundet med bonus till den som slog sin svensk eller svenska. Om det berodde på bonusen eller inte är svårt att säga, men Sverige var chanslöst i båda kamperna. Claes Albihn satte nytt svenskt rekord på korta häcken med 13,46 – i motvind 2,0! Den svenska trippeln på lång häck höll hög klass. Eller vad sägs om Sven Nylander 49,69, Niklas Eriksson 49,75 och Niklas Wallenlind 50,32.

Det var tunt på den kvinnliga sidan med bara fem grensegrar men Maria Akraka, Sara Wedlund och Helena Hafström tog i alla fall en trippel på 1500m. Men på 10000m kom bara två svenskor till start…

1994 – Stockholm

M Sverige – Finland 219 – 190
K Sverige – Finland 170 – 174

För killarna slutade det med den största segermarginalen på 35 år. Stefan Holm (18 år) debuterade med en fjärdeplats.

För tjejerna blev det en knapp förlust efter många år med stora, mycket stora nederlag. Två aktiva bidrog mer är de andra. Maria Akraka var bäst på 1500m och 3000m första dagen och hon orkade ändå med en andraplats på 800m den andra. Marika Johansson samlade ihop tolv individuella poäng på 100, 200 och 400m. Dessutom ingick hon i båda stafettlagen.

1993 – Stockholm

M Sverige – Finland 215 – 192
K Sverige – Finland 144 – 198

Tredje raka triumfen för det skadedrabbade svenska herrlaget och trots finländska trippelsegrar i kula och på 800 och 1500m. Tufft i kula där Kent Larsson vann på 19,66 före finländaren Paljakka 19,50 och Sören Tallhem 19,43.

I hälseneopererade Malin Ewerlöfs frånvaro bärgade Maria Akraka hem segern både på 800 och 1500m. En viss Kajsa Bergqvist hoppade 1.77 i höjd, men det räckte bara till en sjätteplats.

1992 – Helsingfors

M Finland – Sverige 187 – 198
K Finland – Sverige 195 – 149

Ett mycket märkligt manligt 1500-meterslopp med mycket armbågar, stök och bök slutade med att juryn ogiltigförklarade loppet och inga poäng delades ut. Patrik Johansson, Martin Enholm och Peter Koskenkorva hette de svenska kombattanterna. Claes Albihn angav segertonen när han slog favorittippade finnar och noterade svenskt rekord med 13,61. Thomas Sparr vann hinderloppet på 8.37,01 och det att bli höjdpunkten i hans karriär.

Anna Söderberg finnkampsdebuterade och kastade längst av alla i diskus med 52,88. Maria Akraka vann 1500m före Malin Ewerlöf medan ordningen var den omvända på 800m.

1991 – Stockholm

M Sverige – Finland 226 – 183
K Sverige – Finland 147 – 197

De svenska männen kammade hem en bekväm, för att inte säga överlägsen, triumf efter grensegrar i alla sju slätlöpningarna, tre av fyra kast och samma sak i hopp. Hjälteroller kreerades av dubbelsegrarna Leif Jonsson (100 och 200m) samt Jonny Danielson (5000 och 10000m)

På kvinnliga sidan härskade mörkret som lystes upp lite grand av att Annette Karlsson vann 1500m, Helena Fernström 100m häck och Frida Johansson 400m häck.

1990 – Helsingfors

M Finland – Sverige 217 – 193
K Finland – Sverige 182 – 140

En kvalitetsmässigt stark längtävling. Thomas Eriksson kom sist trots goda 7,50. Stefan Fernholm dubbelsegrare med 18,37 i kula och 61,06 i diskus. 400m häck var den grenen med svensk poängövervikt.

En 18-årig Malin Ewerlöf dök upp för första gången. Och som hon gjorde det – etta på 1500m och trea på 800m.

 1989 – Stockholm

M Sverige – Finland 213 – 187
K Sverige – Finland 138 – 184

”Vi har hemmaplan och den fördelen ska vi ta vara på”, deklarerade den nye förbundskapten Björn Sveen när han tillträdde posten. Naivt och orealistiskt tyckte de flesta men likväl lyckades männen ta kraftig revansch för fjolårets stora förlust. Mats Erixon sprang 10000 m ”under protest” därför att han ville springa en gala men ställde sig till sist till förfogande och kom tvåa på distansen.

På tjejsidan var det generationsskifte. Ann-Louise Skoglund, Maria Fernström, Pia Engström och Lena Möller hade hängt in spikskorna för gott. Helena Fernström tog den enda svenska grensegern på sprint/häck. Evy Palm vann både 3000 och 10000 m.

1988 – Helsingfors

M Finland – Sverige 229,5 – 180,5
K Finland – Sverige 170 – 150

Kompakt finländsk överlägsenhet som underlättades av många svenska skador och dopingdiskussioner kring Stefan Fernholm och Göran Svensson. Miro Zalar, Tommy Björnqvist och Annette Tånnander, alla med många finnkamper i bagaget, gjorde nu sin sista landskamp.

Monica Westén bidrog med att vinna 100m häck, komma tvåa i höjd och bli trea på 400m häck.

1987 – Stockholm

M Sverige – Finland 197,5 – 210,5
K Sverige – Finland 157 – 165

Sverige lyckades inte infria favoritskapet på den manliga sidan trots att lång häck-specialisten Sven Nylander var snabbast på både 100 och 200m. Ari Suhonens diskning på 800 gjorde finländarna missnöjda men det var långt ifrån forna tiders aggressioner.

Maria Fernström bidrog med sina segrar på 100 och 200m till en jämn dammatch där Jill McCabe, Maria Akraka och Annika Ericson såg till att det blev 16 – 6 på 800m. Tina Lillak tog för andra gången sin tredje raka triumf i spjut.

1986 – Helsingfors

M Finland – Sverige 198,5 – 210,5
K Finland – Sverige 138 – 184

De svenska männen lyckades för första gången på 20 år vinna på bortaplan. Patrik Sjöberg vann både höjd (233) och längd (764). Trion Arne Holm, Thomas Eriksson och Claes Rahm fixade till 16-5 i tresteg eftersom en av finländarna inte fick ett enda godkänt hopp

Ann-Louise Skoglund var ankare i damlaget med sina vinster i båda häckloppen, något som hon kompletterade med en tredjeplats på 100m efter Lena Möller och Maria Fernström.

1985 – Stockholm

M Sverige – Finland 218 – 186
K Sverige – Finland 166 – 156

Efter de föregående årens kraftiga nederlag var det ingen som hyste segerförhoppningar för herrlaget. Men en del av idrottens charm ligger i att den saknar logik. Många svenskar överträffade sig själva. Sprintrarna tog maximalt med poäng. Kjell Isaksson gjorde sin sextonde Finnkamp och kom fyra i stav på 530.

De svenska tjejerna var överlägsna i sprint medan det vara raka motsatsen i kast.  För första gången fanns 10000 m i programmet och den 43-åriga Evy Palm var vassast över upploppet.

1984 – Helsingfors

M Finland – Sverige 216 – 193
K Finland – Sverige 155 – 145

Finsk seger för fjortonde året i rad. De svenska löparna plockade många värdefulla poäng med dubbelsegrar på 800, 1500, 5000 och 10000m. Alla tillkom efter tuffa upploppsstrider.

För första gången genomfördes damkampen med tre deltagare per gren. Ann-Louise Skoglund vann 400m bekvämt på lördagen men insjuknade sedan inför söndagen. Med en frisk Skoglund hade matchen förmodligen slutat med svensk seger i stället för en tiopoängsförlust.

1983 – Stockholm

M Sverige – Finland 176 – 234
K Sverige – Finland 83 – 74

Kenth Eldebrink stod för särklassigt bästa svenska prestation genom att sätta nytt svenskt rekord i spjut med 91,14 och därmed ta den första svenska segern i grenen på 23 år. Kompakt finsk dominans med trippelseger på 5000 och 10000 m samt en dubbel på 3000 hinder.

Lena Möller vann damernas 100m före Pia Engström och det var samma ordningsföljd i mål också på 200m. Den finländska världsmästarinnan Tina Lillak kastade 72,66 och det var mer än tio meter längre än tvåan.

1982 – Helsingfors

M Finland – Sverige 216 – 193
K Finland – Sverige 78 – 79

De finska kastarna lade grunden till 23-poängssegern. Det blev 16 – 6 i hemmafavör i diskus och slägga, 15 – 7 i kula och 14 – 8 spjut. Kenth Eldebrink ledde spjuttävlingen innan Härkönen passerade honom i den sista omgången.

Damkampen blev precis så jämn som en lagmatch kan bli. Finland ledde med två poäng inför den avslutande stafetten. Sverige ställde upp med Ann-Louise Skoglund på sista sträckan. Hon sparade spurtkrutet till sista 100 meterna då hon drog ifrån med två sekunder.

1981 – Stockholm

M Sverige – Finland 196 – 214
K Sverige – Finland 81 – 75

Nytt trestegsrekord i gen men där gången av Johan Brink med 16,27. Höjdhoppet vanns av en 16-årig Patrik Sjöberg på 218.

Men det här var Ann-Louise Skoglunds landskamp. Hon vann tre grenar individuellt (100 och 400m häck samt 400m slätt) och ingick dessutom i båda stafettlagen. Karin Bergdahl, 17 år, blev med 60,38 första svenska någonsin att hiva i väg spjutet över dröm-60!

1980 – Helsingfors

M Finland – Sverige 232 – 178
K Finland – Sverige 78 – 79

Med en klippa som Christer Gullstrand skadad hade de svenska herrarna ingenting att sätta emot. Anders Mossberg vann dock tresteget för andra året i rad och nu förbättrade han dessutom det svenska rekordet till 16,21. Den dubble OS-guldmedaljören på 5000 och 10000 m, Lasse Virén, vann 10000m i sitt sista banlopp.

Helena Pihl fick äntligen, efter fem raka andraplatser på 100m häck, äntligen kliva högst upp på prispallen. Siffrorna antyder att stafetten avgjorde men den svenska segern var klar innan. Den populäre förbundskaptenen Herman Buuts kastades ner i vattengraven av glada svenska tjejer.

1979 – Stockholm

M Sverige – Finland 194 – 214
K Sverige – Finland 77 – 80

Christer Gullstrand tog två individuella segrar (400 och 400m häck) samt bidrog till stafettvinster på både 4×100 och 4×400. På korta häcken uppenbarade sig en 17-årig Sven Nylander genom att ta en tredjeplats på 110m häck. Sverige hade hoppats på att vinna herrspjut, men det slutade med en finsk trippel, inte så konstigt med tanke på den tredje finlandaren kastade 87,92!

Susanne Lorentzon och Ann-Ewa Karlsson (höjd) samt Lena Kullberg och Christina Sundberg (längd) såg med sina dubbelsegrar till att damkampen blev jämn.

1978 – Helsingfors

M Finland – Sverige 240 – 168
K Finland – Sverige 85 – 72

Olympiastadion var inte utsåld för första gången på en evighet. Finland vann mer på svensk svaghet än på egen styrka. Finland vann 15 av 20 manliga grenar och 10 av 15 kvinnliga.

De svenska grenvinnarna i denna dystra landskamp var Kenth Rönn (100m), P-O Sjöberg (400m), Lars-Åke Welander (400m häck, Rune Almén (höjd) och Ulf Jarfelt (längd).

På damsidan tog Linda Haglund en dubbel (100 och 200m), Ann-Louise Skoglund vann långa häcken, Annette Tånnander höjdhoppet och det korta stafettlaget.

1977 – Stockholm

M Sverige – Finland 188 – 221
K Sverige – Finland 69 – 88

Åttonde raka förlusten för männen och sjätte för kvinnorna och de finländska segermarginalerna var stora, mycket stora. Med förra årets katastrof på 10000m hade publiken inga förväntningar men Pär Wallin hyste andra planer. Han hängde lätt med den finska trion och när han kickade i överväxeln med 250 meter kvar hade finländarna ingen chans.

Linda Haglund bärgade sina två programenliga segrar med 11,45 på 100m och 24,09 på den dubbla distansen. Den femtonåriga Ann-Louise Skoglund kom fyra på 14,66 på 100m häck.

Friidrottsförbundet bekymrade sig inte bara över resultatet utan också över att Stadion var utsåld med 21 500 åskådare per dag men att bara 13 700 dök upp på lördagen och 14 325 dagen därpå. De övriga bänkade sig förmodligen i TV-soffan då landskampen direktsändes i sin helhet.

1976 – Helsingfors

M Finland – Sverige 223 – 187
K Finland – Sverige 91 – 66

Två finländska utklassningssegrar symboliseras bäst av det manliga 10 000-metersloppet där alla tre svenskarna blev varvade! Annette Tånnander (höjd), Eva Gustafsson (3000 m) och Linda Haglund (100 m) stod för svenska segrar i damkampen.

I Idrottsboken siade Kurt Lorén om framtiden ”Publiken och aktiva föredrar cupmatcher med fler länder med en deltagare per gren och arrangemang av galakaraktär vilka tycks vara på väg”. Han fick rätt till hälften. Galorna tog över men cupmatcher med fler länder inte blev någon succé.

1975 – Stockholm

M Sverige – Finland 191 – 214
K Sverige – Finland 62 – 94

Forna tiders konfliktnivåer uppnåddes inte men den finländske 5000-meterslöparen Pekka Päivärinta retade publiken genom att springa slalom runt sina svenska motståndare för att göra narr av dem för att sedan ge lagkamraterna en rejäl lucka bakåt för att avsluta med att retfullt slå svenskarna i spurten. Han diskades sedan för osportsligt uppträdande.

Inger Knutsson (f 1955) levererade den idrottsliga höjdpunkten när hon enkelt vann 3000m på 8.51,04. Det var årets nästa bästa tid 1975. Snabbare sprang bara norskan grete Andersson som med tiden kom att bli en legend som Gretee Waitz.

1974 – Helsingfors

M Finland – Sverige 209 – 200
K Finland – Sverige 85 -60

De svenska männen gav finländarna en mycket jämnare match än någon kunde ana. Till detta bidrog tre svenska rekord. Gert Möller sprang 400m häck på 50,6, Rune Almén hoppade 223 i höjd och 4×100-laget fick 39,5. Överhuvudtaget höll kampen en hög idrottslig nivå. Lasse Haglund fick nöja sig med en femteplats i diskus trots 60,26.

Gunilla Lindh vann 800m och kom tvåa på 1500m. Finländskorna vann alla tre kasten med 8-3!

1973 – Stockholm

M Sverige – Finland 187 – 223
K Sverige – Finland 69 – 73

Bo Forssander gjorde sin tolfte och sista Finnkamp med at ta en tredjeplats på korta häcken. Det var hans sämsta placering någonsin men tog också nio segrar i följd. Det svenska laget innehöll toppar som Anders Gärderud, Ricky Bruch och Kjell Isaksson men det var tunt bakom dem.

I kvinnokampen ingick 3000 m för första gången och sträckan premiärvanns av Inger Knutsson. I höjdhopp klarade alla fyra deltagarna 170 med Annette Tånnander som etta.

1972 – Helsingfors

M Finland – Sverige 236,5 – 173,5
K Finland – Sverige 73 -60

Finsk friidrott när den var som störst och männen utklassade sina motståndare. Anders Gärderud satte nytt svenskt hinderrekord, 8.23,4, men kom ända bara tvåa efter Kantanen. Pekka Vasala vann 800m på 1.44,5, bara två tiondelar från världsrekordet. Sverige vann i alla fall 4×400 med Kenth Öhman, Anders Faager, Ulf Rönner och Erik Karlgren. Samma kvartett som år 2013 ännu innehar det svenska rekordet.

Finländskorna grundade sin seger i sprint och i kast.

1971 – Göteborg

M Sverige – Finland 183-224
K Sverige – Finland 71-64

Trots ett miserabelt väder kom det 48 000 åskådare till Ullevi på de två dagarna. Det ansågs vara en svag siffra. Finland kunde utan EM-guldmedaljören Juha Väätäinen utklassa de svenska männen. Bengt Nåjde vägrade ställa upp då han inte ansåg sig ha fått tillräckliga resurser för att tävla mot Finland. Hasse Lagerqvist (31 år) vann stavhoppet.

I damkampen ställde Sverige upp med en 15-årig Linda Haglund på 100m där hon kom trea. Däremot ansågs hon inte tillräckligt mogen för en plats på 4×100.

1970 – Helsingfors

M Finland – Sverige 227 – 182
K Finland – Sverige 53 – 82

Utvecklingen i längd kan sammanfatta hela den manliga kampen där ingenting stämde för svenskarna. Bo Rune insjuknade på resan och ersattes av aktiv från Ungdomslandslaget, Lennart Lindström slog upp en gammal skada i första hoppet och Stig Fässberg gick sönder i sitt andra hopp. Den extremt pålitlige Jan Dahlgren tog sin sjunde Finnkampsseger på åtta försök.

Karin Wallgren nöjde sig med att vinna 100 och 200m. Anne-Marie Nenzell upprepade sin fjolårsdubbel på 800 och 1500m. Finländskorna orkade bara med tre grensegrar, alla i kast.

1969 – Stockholm

M Sverige – Finland 212,5 – 195,5
K Sverige – Finland 75 – 60

Den 30:e manliga kampen såg Finland som favorit men Sverige vände tack vare en stark andradag. Allra mest vände svenskarna i stav där det i stället för en väntad finsk poängövervikt slutade 16 – 6 till Sverige tack vare Kjell Isaksson, John-Erik Blomqvist och Hans Lagerqvist.

Den svenska triumfen ibland damerna kan i hög grad tillskrivas två aktiva som tillsammans drog in 25 poäng, dvs. mer än en fjärdedel av lagets samlade poängskörd. Karin Lundgren härskade på de korta distanserna med segrar på 100, 200 och 400m. Anne-Marie Nenzell knep en dubbel på 800 och 1500m.

1968 – Helsingfors

M Finland – Sverige 208,5 – 195,5
K Finland – Sverige 52 – 64

De manliga medeldistansarna kännetecknades av mer närkamp än löpning. Sverige lämnade in fem protester varav två godkändes. Likväl diskades Anders Gärderud på 1500m.

Ulla-Britt Wieslander vann damernas 100m på tiden 11,9 samma tid som Karin Wallgren.

1967 – Stockholm

M Sverige – Finland 212 – 198
K Sverige – Finland 66 – 51

Under de två dagarna räknades det in 42 133 betalande, den högsta siffran på många år. Den manliga vinsten berodde i hög grad på löparna som tog tio av tolv möjliga förstaplatser. Höjdhopparen Jan Dahlgren gjorde sin femte Finnkamp, som alla har resulterat i vinst. Ulf Högberg regisserade både 800 och 1500m så effektivt att Ove Berg kom först över mållinjen på 800 m och Anders Gärderud på 1500m.

Karin Wallgren och Ulla-Britt Wieslander drog som vanligt in många poäng i dammatchen. Ingela Ericsson noterade ett nytt svenskt juniorrekord på 800m, 2.08,2, när hon vann distansen.

1966 – Helsingfors

M Finland – Sverige 199,5 – 208,5
K Finland – Sverige 55 – 62

Det manliga 10 000-metersloppet avgjordes till svensk fördel på ett sätt som den finska publiken absolut inte gillade. Den ansåg att Bengt Nåjde och Bengt Persson kom etta och tvåa tack vare att de stängt in finländaren Ala-Leppilampi. Svenskarna blev utvisslade och det kastades diverse föremål från läktarna. Hans Krumlinde var sist in i laget men inte desto mindre hade han hittat en formtopp som innebar vinst på både 100 och 200m.

Ulla Olsson noterade nytt svenskt rekord i längd med 6.25 och hon hade fem av sina sex hopp över det gamla rekordet.

1965 – Stockholm

M 210 – 200
K 65 – 52

Första svenska manliga segern sedan 1953. Men det satt hårt åt och det avgjordes inte förrän på söndagens 10 000m där Bengt Nåjde var först över mållinjen och Gunnar Larsson kom tvåa. Det svenska segerjublet hördes ända ner till Stureplan. Dessförinnan hade Bo Althoff bidragit med 19 poäng efter segrar på 100 och 200m samt en andraplats på 400m.

I den kvinnliga kampen satte Gun-Britt Flink nytt svenskt rekord i kula med 14,65. Det räckte till en andra plats.

1964 – Helsingfors

M Finland – Sverige 210,5-199,5
K Finland – Sverige 53-64

För första gången genomfördes landskampen med både män och kvinnor på samma arena. Efter ett superjämnt manligt 100-meterslopp med fem man på linje kunde inte den tidens målkamera skilja löparna från varandra. Måldomarna dömde finländarna etta, tvåa och trea. Morgonen efter publicerade en tidning en bild som visade något helt annat. Så tävlingsjuryn ändrade ordningen och i stället för tre poängs underläge ledde svenskarna med 106,5 – 98,5. Tack vare 16-6 i tre grenar hämtade Finland in försprånget och lite till.

Wivianne Bergh hette numera Freivalds i efternamn och vann som vanligt damdiskusen. Ulla-Britt Wieslander vann både 100 och 200m.

1963 – Stockholm

M Sverige – Finland 190-220
K Sverige – Finland 68,5-48,5

Ett uselt landskampsår med idel förluster, varav en med 30 poäng mot Finland. Det fanns dock några ljusglimtar. S-O Larsson vann både 800 och 1500m och Bengt-Göran Fernström var snabbast på 200 och 400m.

Ulla-Britt Wieslander (200 och 80m häck), Gun-Britt Flink (kula) och 4×100-laget tog de svenska grensegrarna. Det kan synas lite med tre grensegrar för att vinna med 20 poäng men Danmark deltog också i matchen.

1962 – Helsingfors

M Finland – Sverige 219-190
K Finland – Sverige 50-67

Rent sportsligt en avslagen historia. Owe Jonsson vann både 100 och 200m och Sverige såg ut att ha hittat ett sprinterankare för lång tid framåt. Ödet ville dock annat. Owe omkom i en bilolycka en dryg månad senare. Sverige vann både 5000 och 10 000m dubbelt, mest på grund av Finlands kraftiga kräftgång på långdistans.

Den svenska damtriumfen grundlades i sprint med segrar för Maj-Lena Lundström (100 m), Karin Wallgren (200m) och Elisabeth Östberg (400m).

1961 – Stockholm (m) Kouvola (k)

M Sverige – Finland 189,5-220,5
K Finland – Sverige 48,5-68,5

Herrmatchen började maximalt uselt med beskedet från IAAF att Dan Waern diskats för brott mot amatörreglerna och stängts av på livstid. Där försvann två förstaplatser som istället förvandlades till två finska dubbelsegrar.

Ulla-Britt Wieslander drog ett tungt lass i dammatchen . Hon vann nämligen 100, 200 och 80m häck. Dessutom hade hon sista sträckan i det vinnande 4×100-laget.

1960 – Helsingfors (m), Linköping (k)

M Finland – Sverige 216 – 194
K Sverige – Finland 67 – 50

De pålitliga poängplockarna Stig Pettersson (höjd), Birger Asplund (slägga) och Dan Waern (800/1500 m) vann som vanligt sina grenar. Trots detta och några lovande yngre förmågor som Ove Jonsson (200) och Bo Forssander (110m häck) blev det en storförlust.

Damkampen slutade med klar svensk triumf. Elisabeth Östberg vann 400m och den blivande medeldistansaren sprang också första sträckan på 4x100m. Wivianne Bergh kastade längst i diskus liksom Ingrid ”Pyret” Almqvist i spjut.

1959 – Göteborg (m), Vammala (k)

M Sverige – Finland 200 – 209
K Finland – Sverige 53 – 64

Sverige tog niopängsförlusten med jämnmod eftersom man befarat ren utklassning.

”Här har ni gått och gruvat er och så skakar ni fram kämpatakter som vi beundrande kan erkänna”, löd den finske överledaren  Reiko Pirtos sammanfattning. I tresteg gladde Sten Erickson genom att hoppa 15,51 i sitt sista försök, vilket gav segern.

Den 17-åriga Ulla-Britt Wieslander debuterade i finnkampssammanhang med andraplatser på 100 och 200 m. Det skulle komma mycket, mycket mera.

1958 – Helsingfors (m), Jönköping (k)

Finland – Sverige 232-177
Sverige-Finland 66-51

Storförlust för de svenska männen trots Dan Waerns dubbel på 800 och 1500m och överhuvudtaget klart vassare löpare. Detta räckte inte långt då finländarna dominerade hoppen och kasten med undantag av segrar för Stig Pettersson i höjd och Birger Asplund i slägga.

Några segerresultat från den kvinnliga kampen: 100 m – 12,3, höjd – 158 och 4×100 – 48,8.

1957 – Sthlm (m), Lahtis (k)

Sverige- Finland 201-208
Finland – Sverige 42-64

En jämn och spännande herrmatch som trestegshopparen Rahkamo vände till finsk fördel genom att vinna på 15,60 i sitt enda godkända hopp. Sedan avslutade Finland med att vinna den avslutande stafetten. I Idrottsboken beskrevs landskampen som ”årets friidrottsliga höjdpunkt”.

1956 Helsingfors (m), Borås (k)

Finland – Sverige 209 – 201
Sverige – Finland 89 – 69

Sverige kom till start med ett mycket ungt lag. Styrkan i hopp och kast räckte inte till seger utan bara till en jämn match. Voitto Hellsten klev in i samma hjälteroll som föregående år genom att springa snabbast på 100, 200 och 400m. Det höga poängtalet i dammatchen beror på att det handlade om en tre-landskamp.

1955 – Stockholm (m), Valkiakoski (k)

Sverige – Finland 196 – 213
Finland – Sverige 48 – 58

Sverige inledde starkt och ledde med 107 – 98 efter första dagen men under en svag andra dag kunde Finländarna gå fram till en klar seger. Voitto Hellsten började sin karriär som ”svenskdödare” genom en trippel på 100, 200 och 400m. Kvinnornas kamp omfattade bara tio grenar och genomfördes på en dag.

1954 – Helsingfors (m), Eskilstuna (k)

M Finland – Sverige 207 – 202
K Sverige – Finland 64 – 42

Finland inledde en elva år lång manlig segersvit även om det just det här året satt långt, mycket långt inne. Kampen avgjordes inte förrän i den avslutande 4×400-stafetten där Voitto Hellsten – vem annars – pressade sig förbi Sveriges Uno Elofsson. Svenskarna fick trösta sig med Knut Fredrikssons nya svenska rekord i spjut på 76,74m.

Gun Larking tog i damkampen sin tredje raka viktoria i höjdhopp med 158.

1953 – Stockholm (m), Jyväskylä (k)

M Sverige – Finland 217 – 193
K Finland – Sverige 48 – 58

Fet svensk revansch och hemmalaget tog kommandot direkt och var sedan aldrig hotat. Finland kunde glädja sig åt att Dennis Johansson spurtade hem 1500m, den första finländska segern på distansen sedan 1931! Lite av gamla tiders stämning infann då sig Sverige utan framgång protesterade mot den finländske kulstötaren Puntti.

Segern i damkampen grundlades av dubbelsegrar på 100m, 200m, höjd och diskus.

1952

M inställd, Finland hade nog med OS på hemmaplan
K Finland – Sverige 64 – 81

Nell Sjöström och Anna-Lisa Augustsson upprepade sina vinster från föregående år och i spjut tog Ingrid Almqvist den första av många många segrar.

1951 – Helsingfors

M Finland – Sverige 216 – 194
K Sverige – Finland 73 – 51

I den manliga kampen var det premiär för tre deltagare per gren men för svenskt vidkommande var tidpunkten illa vald då den finska bredden var klart bättre. Men det innebar å andra sida ett lyft för landskampen som Finland vann efter en frenetisk sport med poängövervikt i sex av de sju sista grenarna. Debutanten Arne Ljungqvist hoppade högst i höjd med 1.93, samma Ljungqvist som med tiden skulle ordförande i Svenska Friidrottsförbundet och vice president i det internationella förbundet.

I den första kvinnliga kampen någonsin visade sig Sverige vara överlägsna. De svenska grensegrarna togs av Nell Sjöström (100m), Anna-Lisa Augutsson (200m), Ulla Gadd (längd) och Birgitta Östenberg (diskus).

1950 – Stockholm

M Sverige – Finland 123 – 88

Det som förutspåddes bli en jämn kamp slutade med en mycket klar svensk viktoria även om segermarginalen blev något mindre än året före.

Till detta bidrog tre svenska dubbelsegrare, Lars-Erik Wolfbrandt (200m och 400m), Lennart Strand (800m och 1500m) och så till en ovanlig variant Ragnar Lundberg (110m häck och stav).  Arne Åhman, OS-guldmedaljör i tresteg, kom sist i sin specialgren men triumferade i höjd.

1949 – inställd

1948 – Helsingfors

M Finland – Sverige 76 – 138

För första gången genomfördes landskampen med det grenprogram som gäller än i dag. Det fick den nackdelen att det ytterligare markerade klasskillnaden mellan de båda länderna. Båda parter insåg att något måste göras för att hålla intresset vid liv. Man enades om att ställa in 1949 års landskamp för att ge Finland tid till återhämtning.

Sverige vann 19 av de 20 grenarna och det saknades bara tolv centimeter i diskus till full pott. Lennart Strandberg, vår bäste sprinter under 1930-talet, hängde fortfarande med och kom tvåa på 100m i sin sista Finnkamp.

1947 – Göteborg

M Sverige – Finland 106 – 78

Sex finländska grensegrar, varav tre i kast, reducerade den svenska dominansen men inte så mycket att det blev kamp. Det togs några svenska vinster av aktiva som är okända idag. Vad sägs om Folke Alnevik (400 m), Åke Durkfeldt (5000) och Ragnar Björk (höjd). Det bör också påpekas att den blivande OS-medaljören Lennart Strand vann 1500 m.

1946 – Helsingfors

M Finland – Sverige 68,5 – 114,5

Lite förvånande skrevs den svenska segermarginalen till 46 poäng trots att en hel medeldistansgeneration med Arne Andersson och Gunder Hägg i spetsen diskats eller stängts av för brott mot amatörreglerna. Det resulterade bland annat i att tretton svenska debutanter deltog.

Sverige inledde första dagen med fyra dubblar. Det enda värdnationen hade att glädja sig åt var att man för första gången vann 110 m häck genom Suvivuo.

1945 – Stockholm

M Sverige – Finland 105 – 79

Bara fyra månader efter andra världskrigets slut hade den finländska friidrotten repat sig så pass att den ville återuppta landskampsutbytet. Bortalaget, som tappat en hel generation, var naturligtvis chanslösa i kampen men kunde ändå vinna några grenar. Bertel Storskrubb vann den nya grenen 400 m häck och 800m. Inte nog med det, han var också snabbast på 400m. En unik trippel i Finnkampshistorien.

Sven Eriksson (senare Daleflod) segrade i spjut på 71.70m, den förste svensken att vinna grenen sedan 1925.

1940 – Helsingfors

M Finland – Sverige 103 – 111

En landskamp i andra världskrigets skugga där Tyskland krävde att få delta som tredje part. Hemmanationen saknade bland andra OS-guldmedaljören på 5000m i Berlin 1936, Gunnar Höckert, som stupat i februari. Arne Andersson kom den här gången tvåa på 1500m efter Åke Spångert. På 5000m uppenbarade sig Gunder Hägg och Henry Kälarne som ”lät” sin unge landsman vinna. Firma Gunder & Arne bar sedan den svenska friidrotten på sina axlar under krigsåren.

1939 – Stockholm

M Sverige – Finland 102 – 112

”Bästa prestationen , om man tar i beaktande tidigare uppgörelser, stod publiken för”, skrev den finländske idrottsprofessorn Lauri Pihkala. De tidigare chauvinistiska avarterna var borta.
Största sensationen stod Arne Andersson för. Han kom med i laget för att komma fyra utan att bli utklassad. Finländarna Hartikka och Sarkama hade bestämt sig för att köra musten ur motståndarna, men i stället sprängde de sig själv. Arne vann på 3.48.8, vilket var 1.6 sekunder under det tidigare svenska rekordet.

För första gången fanns 3000m hinder med. Det slutade med att finländaren Isohollo vann en tät spurtstrid mot ”Lidingö-Lasse” Larsson på 9.08.8 med svensken två tiondelar efter.

1931 – Stockholm

Sverige-Finland 76 – 104

En landskamp där i kampen på arenan hamnade i skuggan av vad som utspelade sig efteråt. På banketten deklarerade Finlands nyvalde friidrottsordförande (och landets blivande president) Urho Kekkonen att de inte avsåg att delta i några fler landskamper.  Medeldistanslöpningarna hade börjat urarta redan 1927 och 1931 års 800m kan liknas vid det som Tecknar-Anders på Svenska Dagbladet 50 år senare döpte till ”The noble art of 800”. Svensken K-G Björk och finländaren Mickelsson diskades efter något mer liknade slagsmål än löpning. Stadionpubliken blev uppretad av att det störde de finska stavhopparna, något som fick Bo Ekelund att be åskådarna att sansa sig.

Det finländska beslutet bottnade också i en kraftig irritation över att IAAF jagade nationalhjälten Paavo Nurmi för brott mot amatörreglerna. Ordförande i IAAF var en svensk, J. Sigfrid Edström. Nurmi vann 10 000m i landskampen men inför OS i Los Angeles diskades han.

1929 – Helsingfors

M Finland – Sverige 90 – 93

Vädergudarna visade sig från sin sämsta sida under den första dagen. Inte nog med att det ösregnade, det blåste också så mycket häckarna ramlade omkull. Det krävdes fyra försök för att få iväg fältet på 110m häck. Stämningen på läktarna var stundtals ganska hätsk, särskilt efter 800-metersloppet där Erik Byhlén och K-G Björk utmanövrerade finländarna i en spurtuppgörelse. Taktikgeniet Byhlén vann distansen för tredje gången i denna sin sista Finnkamp.

I det finska laget 1929 ingick tre bröder Järvinen. Kalle stötte längst i kula, Matti i spjut och Akilles var med i stafettlaget.

1927 – Stockholm

M Sverige – Finland 98 – 86

Revansch var det som gällde inför den första hemmakampen för Sverige. Sverige hade laddat med revykungen Ernst Rolf som hejaklacksledare. Han var den tidens klart största underhållare. Som förra gången inledde Sten-Pelle Pettersson med att ta hem 110m häck och det blåste svensk vinnarvind. ”I dag ha oturen mer än troget följt våra pojkar” skrev Gustaf Sundvall i Finska Idrottsbladet.

Andra dagen gick till Finland så mycket att de kom ikapp.  I spjut överraskade Pentilä med att tillfoga den svenske världsrekordhållaren Gunnar Lindström hans första förlust på två år. Grenprogrammet saknade dock 400m häck och 3000m hinder och det fanns bara en svensk stafett i stället för 4x100m och 4x400m.

 1925 – Helsingfors

M Finland – Sverige 99 – 85

Direkt efter Finlands självständighet börjar det finska friidrottsförbundet se sig om efter landskampsmotstånd, en önskan som inledningsvis mötte ringa gensvar. Men 1925 nappade Sverige på kroken och den 5-6 september ägde den första Finnkampen rum på Djurgårdens IP i Helsingfors, inte långt från nuvarande Olympiastadion. Sten-Pelle Pettersson vann den första grenen, 110m häck. Sedan gick det mesta Finlands väg och efter första dagen ledde hemmalaget med 47 – 41.

”Finland får på inga villkor komma över 100 poäng!” Så löd överledaren Bo Ekelunds dagorder inför andra dagen. Det infriades även om det satt hårt åt. Finland stod på 97 pinnar inför den avslutande stafetten då Erik Byhlén kämpaslog den finländare som han fått stryk av individuellt och Finland stannade på 99 poäng.