Evighetsmaskinen Elisabet gjorde 22 finnkamper – "Otrolig stämning"

Nästa år fyller Finnkampen 100 år. Vi har tagit ett snack med evighetsmaskinen Elisabet Wahlander, som var med och fajtades mot finländarna makalösa 22 gånger. "25 om du räknar in ungdomskamperna. Finnkampen ville man aldrig missa", säger Elisabet som vid 64 års ålder fortsätter att träna och tävla på hög nivå – som styrkelyftare.

Det finns många som kan titulera sig veteraner och genom historien har ett stort antal aktiva fått ikläda sig rollen som nyckelfigurer i Finnkampen – även om det alltid är laget som står i fokus.

Elisabet Wahlander, tidigare Nagy, är inte den friidrottare som bärgat flest finnkampspoäng genom historien, men på listan över ”flest finnkamper” tronar den före detta spjutkasterskan överst.

Hela 22 seniorkamper blev det mellan åren 1979 och 2005, så i ett drygt kvartssekel levde och andades Elisabet Finnkampen mot slutet av i princip varje säsong. Vissa år blev det färre tävlingar, på grund av skador eller barnafödande, men allt som oftast fick hon ordning på sin kastning i tid för att bli uttagen att representera Sverige i den klassiska friidrottslandskampen.

– Finnkampen har alltid varit rolig! Det är en så väldigt speciell tävling så den ville jag aldrig missa. Jag minns än i dag första gången jag var med, det var på bortaplan, och stämningen på stadion där ... den var otrolig. Och som ung var ju detta det stora målet, att få komma med i landslaget och tävla för Sverige, säger Elisabet när vi sent en eftermiddag i november får tag i henne.

Hon berättar att hon står i sin verkstad i Broddetorp, strax utanför Falköping, och färgar kanterna på några styrkelyftsbälten, att hon snart ska på träning men att det går bra att prata en stund.

Tillsammans med maken Yngve Wahlander, framgångsrik kulstötare när det begav sig, har hon sedan millennieskiftet tillverkat och sålt utrustning för styrkelyftning. Verksamheten bedrivs i ett gammalt skomakeri som tidigare ägdes av Yngves far.

Numera tycks det mesta i Elisbets liv cirkulera kring styrkelyft, såsom allt en gång i tiden kretsade kring spjut.

– Jag har alltid gillat att röra på mig. Det är roligt och det är ett sätt att leva. Jag håller ju fortfarande på och tränar och tävlar fast numera i styrkelyft. Friidrottskarriären tog slut 2005, då höll inte axeln längre.

Kan du sakna spjutkastandet ibland?

– Ja, absolut. Jag saknar det. Jag har alltid älskat att kasta saker! Jag började kasta med min pappa när jag var ganska ung. Vi brukade cykla ut i skogen och kasta stenar vid en liten tjärn. Och jag har alltid varit bra på att kasta bollar. Men nuförtiden får jag hålla mig till styrkelyftet. Det testade jag lite redan på 80-talet och som äldre har det funkat jättebra att hålla på med. Styrkelyft kräver sitt, men inte riktigt på samma sätt som spjut. Man måste vila mer för att få ut någonting när man tränar styrkelyft, så jag tränar bara 4–5 gånger i veckan.

Och att tävla är fortfarande kul?

– Ja, jag vunnit två veteran-VM och även haft några världsrekord. Det är nog bra att hålla på, det stärker skelettet och kroppen. Spjut är mer explosivt och svårare när man blir äldre. Styrkelyft kan man hålla på med ganska länge, det är mer kontrollerad utövning.

Men du, 22 finnkamper, det är väldigt många. Hur kommer det sig att du kunde hålla i så länge? Många som kastar spjut får sluta långt tidigare.

– Jag tror att förklaringen är att jag tränade allsidigt som ung. Jag höll på med så många sporter och det byggde upp kroppen rejält. I Alingsås höll jag på med volleyboll, elitgymnastik, badminton och friidrott och volleyboll spelade jag även i Växjö där vi faktiskt lyckades ta oss upp i allra högsta serien. Efter friidrottsgymnasiet blev det friidrott för hela slanten, men jag körde ju även en del styrkelyft redan tidigt. 

Vissa säsonger blev det lite färre tävlingar för din del, men när det blev dags för Finnkampen var du nästan alltid redo – hur kommer det sig?

– Genom åren fick jag en del skador såklart, det var armbågen, ryggen, baklår och sedan fick ju jag och Yngve tre barn också. Så sådana saker påverkade ju. Men ofta lyckades man ändå komma tillbaka och i så pass god form att man blev uttagen till Finnkampen eftersom den gick så sent på året. Ett av våra barn kom lite olämpligt sent på året och då missade jag Finnkampen, men de andra två kom på våren och då kunde jag komma tillbaka och vara med och kasta.

Vad har Finnkampen betytt för dig genom åren?

– Just det där att det är tre aktiva som blir uttagna i varje lag har varit en jättekul grej. Det har varit ett sätt för många att kunna ta sig in i landslaget, för det är ju inte alltid så lätt. Men får man vara med en gång så får man känslan av hur det är, och då kommer man kämpa ännu mer för att bli uttagen på nytt. Och på det hela taget handlar ju Finnkampen om ett lag som kämpar tillsammans. Då det blir också en laggemenskap där alla kämpar för poängen, inte resultaten.

– Det mest utmärkande för Finnkampen, och det allra bästa med tävlingen, är nog stämningen på läktarna och runtom. Det är alltid hög stämning och sisu. Och bland de aktiva så har det hela tiden varit att alla hejar på alla. Vilken gren det än var så fick man hejarop! Riktigt samma sak har det aldrig varit i Europacupen och när man är ensam i en gren. Jag har ju varit ute på galor och det är annorlunda. Finnkampen är väldigt speciell, inte minst för att poängräkningen står i fokus. Och du får inte mer poäng för att du sätter världsrekord, samtidigt som ett sämre resultat just den där dagen kan ge avgörande poäng. Sammanhållningen och kämpandet, det har alltid varit det viktigaste.

Är du stolt över att toppa listan över antalet Finnkamper?

– Det har alltid varit roligt att representera i landslaget och jag har höll ju på väldigt länge. Ja, jag måste säga att det är roligt att ha rekordet.

Nästa år firar Finnkampen hundra år – vad är din förklaring till att världens äldsta landskamp alltjämt är så populär?

– Jag tror att det har varit viktigt att Finnkampen alltid haft så hög status och att det har varit så pass hög standard i tävlingarna. Och genom tiderna har förbundet alltid hållit hårt på att även de bästa friidrottarna ska vara med och representera landslaget på Finnkampen. Därmed har Finnkampen varit ett tillfälle då alla kan se de allra främsta friidrottarna, de som annars är ute på stortävlingarna. Den som blir uttagen som tredje kugge får uppleva de här storheterna på nära håll. Jag tror att det är jätteviktigt. Det har bidragit till att det har varit så attraktivt att vara med på Finnkampen.

– Om inte alla ställde upp skulle vi liksom inte veta vilka våra storheter är eller känna dom. Och samtidigt så behövs alla som är ett par snäpp under de bästa, de behövs för att vi ska förstå hur bra de bästa är. Och på Finnkampen får de aktiva som är snäppet under de främsta möjlighet att lära känna stjärnorna och se att ”ja, det är en vanlig människa, som har en stor talang men också tränar kopiöst mycket för att nå toppen.”

Hur stor talang var du själv? 

– Jag har inte varit någon stor talang, varken i spjut eller styrkelyft, men jag har alltid tyckt att det har varit så roligt och lärde mig kasta ganska långt i alla fall.

Elisabeths enda personliga seger i Finnkampen kom debutåret 1979, då det för övrigt var fyra tävlande i grenen. Hon var då 19 år gammal och vann en tajt tävling där hon noterades för nya personbästat 53.54.

– Men mitt starkaste minne är från min första ungdomsfinnkamp. Det var bortaplan och jag lyckades för första gången passera 50 meter. Spjutet flög 50.30 och jag slog självaste Tiina Lillak! Det var innan hon blev den stjärna hon skulle komma att bli, säger Elisabet, som även minns tydligt när 60-metersgränsen passerades.

Året var 1984 och Elisbet blev då tvåa i Finnkampen på nya personbästat 60.26.

Men det har varit många tyngre tävlingar också. Spjut och Finland är som bekant en giftig kombination och i hälften av Elisabets drabbningar mot finska konkurrenter har det slutat med blåvit trippelseger.

– När jag var som allra bäst var finskorna ett snäpp bättre ändå. De tog medaljer på VM och EM och lyckades väldigt bra internationellt. Det var bara att försöka hänga på så gott det gick. Men att vinna mot tjejer som kastade 64 och längre var tufft. Finländarna hade en väldigt fin tradition på den tiden, de kastade spjut i skolorna och lärde sig kasta på ett helt annat sätt. Då kunde nästan var och varannan person i Finland kasta spjut.

Avslutningsvis; hur kommer du att följa Finnkampen när den nästa år firar 100 på Stockholms Stadion?

– Det vet jag inte än, men självklart kommer jag att följa det! Jag brukar titta på stortävlingarna på tv, men följer inte med i friidrotten så bra i övrigt. Men Finnkampen försöker jag alltid se och nu när det blir 100-årsjubileum lär det bli något alldeles extra!

Topplistan antal finnkamper, kvinnor

22 stycken: Elisabet Wahlander
20: Anna Söderberg
19: Merja Korpela
17: Annika Larsson
16: Linda-Marie Mårtensson, Tracey Andersson, Päivi Tikkanen

Topplistan antal finnkamper, män

19 stycken: Matti Yrjölä
18: Kjell Isaksson, Birger Asplund
17: Harri Huhtala
16: Johan Wissman, Vesa Rantanen
15: Arne Holm, Kjell Bystedt, Lars Haglund, Stefan Holm, David Söderberg, Olli-Pekka Karjalainen

Daniel och Fanny närmast jagade underifrån

I maratontabellen över antalet finnkamper är det en bra bit ner till närmast jagande som fortfarande är elitaktiv. Elisabet Wahlander toppar alltså med 22 kamper. Bland fortfarande aktiva finnkampsdeltagare toppar Daniel Ståhl och finländske släggkastaren Tuomas Seppänen, som båda har gjort 13 kamper, och på damsidan är Fanny Roos den fortsatt aktiva som varit med flest år, 12 stycken. Värt att notera är för övrigt att Daniel och Fanny varit med samtliga år sedan 2012 respektive 2013.

Säkra dina biljetter till 100-årsjubiléet – billigast att köpa nu!

Biljetterna till Finnkampen 2025 säljer riktigt bra med tanke på hur långt det är kvar till drabbningen på Stockholms Stadion 23–24 augusti. Redan har cirka 5000 biljetter sålts till jubileumsupplagan.

Vill du säkra bra biljetter ska du inte vänta för länge! Här hittas all info om biljetterna.

Det är även värt att notera att det numera finns en prisstege för biljetterna till Finnkampen. Ju tidigare du köper biljetterna – desto bättre pris. Här hittar du mer information om detta.